Luft under vingarna.

Just nu är vi, jag och mina vänner i teatergruppen Teater Papillon, i full färd att repetera inför kommande föreställning som beräknas ha urpremiär i början av september. Teater är något speciellt för mig och har varit sedan tidernas begynnelse (läs: i ca. 16 år). Hur jag än vrider och vänder mig, far runt och flänger så lyckas jag alltid återvända till scenen.

Det är ett ständigt identitestssökande att skådespela, ett sökande efter äkthet och kärna i uttryck och ord. Samtidigt är det ett stressigt elände av nerver, känslosvall och exhibitionism. Tetaren skänker en trygghet, som en skyddad verkstad där man kan få finnas och utforska, leka och söka. Det är att skala av lager av sig själv och klä sig i imaginära trådar av en annan persona eller karaktär. För den oinvigde kan det lätt heta att man har uppmärksamhetsbehov eller vill fly från sitt verkliga jag genom att arbeta med att gestalta andra.

Repetition inför Closer , Malmö 2009

Det är fel. För mig är det att forska, forska i det mänskliga psyket - mitt eget och andras, också publiken är ett samlat psyke som måste vägas in i situationen. Det öppnar stora möjligheter till att lära sig människor och läsa människor, en ökad människokännedom är väl något att applådera tänker jag. Användbart, fler borde förkovra sig när det kommer till vår egen mänskliga ras, vem vet det kanske skulle göra en skillnad?

Teaterapa, ja kanske det. Nyfiken forskare, ja kanske det också. En publik är en publik och de ser och tolkar alltid utifrån sig själva. Teater ska upplevas subjektivt, det måste ske något i var åskådare, vad som helst - negativ eller positivt, annars är skådespelarnas arbetet förgäves. Ja visst, konstnärsdravel med känslorna utanpå och så vidare... det är klart att när man arbetar intensivt flera dagar i veckan måste man ha sina känslor lätt tillhands för hantverkets skull och jag kan inte se något fel med det så länge det inte drabbar omgivning och vardag för hårt. Det är för mig lika mycket som det är för de som kommer för att se mitt hantverk på scen.

Så vad vill jag säga egentligen? Inte mycket mer än vad jag sagt. Teatern är en förunderlig värld att kliva in i och om jag inte trivdes där skulle jag inte återvända gång på gång.
Vi ses väl i september då, du och jag? Hemsidan kommer att uppdateras och vi finns också på Fb.