Återförening

Efter två år ute på det vindpinade söderslätt vid Skurups Folkhögskola är det idag dags att återvända to the crime scene. Det är de trevliga jazzmusikerna som årligen bjuder in sina gamla klasskamrater för en festkväll tillsammans. Jaha, vad ska jag göra där kan man undra? Inte är jag jazzmusiker, jag är före detta skrivarelev.

Det är ett (få förunnat) privilegium för min del att få komma dit denna afton och anledningen, gissar jag, är att jag under mina två år på skolan umgicks mycket med och bodde med många av musikerna, jag blev en del av den gemenskapen -  något jag är mycket tacksam för.

Sanningen är väl den att oavsett konstform eller estetiskt uttryck så är det lätt att finna fränder när man sysslar med kreativt skapande av något slag. Jag fann mig många goda vänner som det ska bli en absolut fröjd och glädje att återse. Kanske till och med ska anstränga mig lite och hålla ett tal… ja vi får se.

Samtal, musik, skratt, vin, kramar, pranks och ett jävla håll-i-gång.

”And we danced on into the night

Like a piece to the puzzle that falls into place

You could tell how we felt from the look on our faces

we was spinning in circles with the moon in our eyes

The room left them moving between you and I

We forgot where we were and we lost track of time

My bags are packed!

And we sang...”