Ett varv till, häng med om du vill.

Ska skriva tyst och försiktigt och inte forcera så in i helvete. Jag lovar. Den här gången.
här kommer jag att idogt fortsätta att uttrycka, vinkla och visa sådant som jag tycker ska uttryckas, vinklas och visas.

fredag 29 juli 2011

Vuxna män gör saker tillsammans

Hur vet man att man är vuxen?
Jag tänkte glädja er som i mörkret famla genom att lista de tydligaste symtomen nedan:

1. Man använder uttrycket "Det är en dag imorgon också" innan man går till sängs (kl. 22 senast!!)


2. Grabbkvällar med pizza och ful-öl blir till herrmiddagar med viltkött och vin/fin-öl


3. Man känner glädje över att ha fått 4 maskiner tvättade under loppet av 2-3 timmar.


4. Man uppskattar mjuka paket (kläder etc...)


5. Det är obeskrivligt skönt att komma hem när man varit borta länge (flera dagar...)


6. Man väljer att ta bilen och avstå alkohol när man ska på fest.


7. Barn man möter i offentliga rum pekar och kallar en för farbror (eller ännu värre: farmor).


8. Man skrockar lite eller försöker vara vitsig när man vid sällsynta tillfällen får visa leg på systembolaget.
"Haha, ser jag så ung ut!"


9. Man minns inte när man senast drack sig berusad på folköl.


10. Det gör ont att krypa på knä.

Listan kan göras längre. Jag har noterat att flera (inte ALLA dock) stämmer in på mig så det måste ju betyda att jag är vuxen och för att manifestera det så ska jag i afton ha herrmiddag med mina vänner på vuxet vis! Det blir älgfärsbiffar med whiskysås och råstekt potatis.

Så jävla vuxet....
Trevlig helg!

onsdag 27 juli 2011

Skryt

Idag känner jag för att skryta lite! Jag börjar såhär: jag har världens bästa lillasyster! Det är precis alldeles sant och jag behöver inte ens ha en speciell anledning att säga det, det är nämligen ren och skär fakta. Hon är 25 år gammal och tvåbarnsmor (till två underbara ungar naturligtvis), hon har två jobb, en karl, ett hus och ett gigantiskt hjärta. Hon är nästan alltid glad, hon är rolig, varm, kärleksfull, klok och hon är en av mina största idoler - en av de finaste och mest genuina människor jag träffat.

Och så ibland slår det mig hur fantastisk lycklig jag är att ha henne i mitt liv och då måste jag få uttrycka det också, visa det. Så idag bokade jag två biljetter till Les Misérables på Malmö Opera till den 23 september bara för att jag helt enkelt vill bjuda min syster på det. Så vi ska ha en bror-syster-afton i Malmö med god mat och en bra musikal på toppen av det.

Det är ju så att vissa människor måste man bara ha i sitt liv, min syster är en sådan människa. Hon har varit i mitt liv sedan den 21 augusti 1986 och jag har svårt att se hur mitt liv skulle vara henne förutan. Jag har även världens bästa bror och föräldrar som också är livsviktiga men nu handlar det här inlägget om min syster därför tar vi övriga familjemedlemmar i ett annat kapitel. Det känns absolut helt rätt att manifestera sin kärlek, det är viktigt och det är något vi människor gör allt för sällan kan jag tycka. Tänker man efter riktigt noga kommer man (eller åtminstone jag) fram till att det som i sanning har en avgörande mening i livet är just de som står en nära, det är de som känner dig, bekräftar dig och delvis gör dig till den du är. Vad är viktigare? Nej just det, inget. Inget som jag kan komma på. Jag hoppas innerligt på ett lång liv för både mig och min syster för vi har så himla mycket kvar att hitta på och vi har alltid skitroligt tillsammans! Jag kommer alltid att vara hennes storebror och hon min lillasyster och henne tänker jag ta hand om tills någon gräver ner mig i jorden en dag och jag vet att hon kommer att ta hand om mig också.
Vi är så jäkla bra på att vara syskon och jag önskar att alla andra människor i världen också kan vara det, för jag lovar att det är mer värt än alla rikedomar man kan föreställa sig.

Det jag vill ha sagt är i korthet: jag älskar min syster. Syster, jag älskar dig. Det är allt jag har att säga för nu.

tisdag 26 juli 2011

Att inte stå oberörd.

Det blir nästan en självklarhet att nämna de senaste dygnens enorma tragedi, det är oundvikligt. Jag pratar förstås om sprängningarna i Oslo och massakern på Utøya. Den här gången var det inte islamitiska fundamentalister, det var inget Al Qaida-nätverk, det var ingen politisk extremistorganisation - det var en "vanlig" blond och blåögd norrman. Jag tror eller tycker mig ha märkt att detta är något som ställer många människors värdegrund på ända. Inte nog med att det är det värsta terrordådet (populärt ord) i Nordens historia, enligt våra medier, det är dessutom något som går helt utanför ramarna för vad vi, tyvärr, är vana vid. En ensam gärningsman med ett ont uppsåt och ett mål som för oss som står vid sidan av verkar både obegripligt och med denna sinnessjuka metod och irrationella handlande, ouppnåbart. Blotta tanken på att det här sker i vår tid, i vårt grannland är äcklande och så svårt att greppa att den enda känsla som direkt kommer till mig är fasa och sorg. Bara vetskapen om att jag inte är drabbad anhörig i varken första, andra eller tredje led gör att jag nästan känner en skam - att jag i proportion till föräldrar, syskon, makar och vänner som mist sina närmaste inte har rätt att ens använda ordet sorg. Samtidigt är sorg, som jag ser det, något väldigt personligt och individuellt.

Det är hur som helst enormt fint att se hur denna sorg, denna medkänsla sprider sig snabbt likt en löpeld genom Norden, Europa och världen och faktiskt förenar människor. Således får händelsen indirekt den motsatta effekten gentemot vad illdådsmannen hade för avsikt. Kondoleanser bokstavligen strömmar in via nätet och sociala medier från alla dessa människor som känner ett behov, en vilja att vara en del av detta, att visa sin ståndpunkt, sitt stöd till Norge och de anhöriga men samtidigt visa sin avsky och sitt förakt mot det fruktansvärda som inträffat. Det är starkt, viktigt och visar att vår kapacitet är långt mycket större än vi tror när vi väl kan enas som ett folk. Vår vinst är att ingen står oberörd.

Vi kan inte skydda världen mot alla idioter men vi kan skydda vår identitet som folk och värna om varann och visa vårt deltagande och ju fler vi blir desto svårare blir det för idioterna att göra sig hörda eller förverkliga sina sjuka motiv och vanföreställningar.

Med hopp om full kraft in i framtiden.

Med värme
Pål

torsdag 21 juli 2011

Tak är underskattade

Det är så lätt att underskatta tak. Har ni tänkt på det? Nä, men så är det och det har jag kommit fram till efter flera minuters kontemplerande. Igår var jag uppe på ett tak och lyssnade på härlig musik och såg en skithäftig stop motion film, eller egentligen hela 3 st skithäftiga stop motion filmer för att vara korrekt (och det ska man vara, anser jag).

I Malmö, Sverige och faktiskt även i världen finns det något som heter Sommarscen (utomlands heter de säkert något helt annat), ett fantastiskt gratis-event-koncept där man bjuder kultursugna människor på olika upplevelser på olika platser utomhus under sommarmånaderna. Det är allt från musik till film, konst och poesi. Igår var vi på taket till P-hus Anna i Malmö. Aftonsolen sken viljestarkt genom molnen och vi klarade oss med nöd och näppe från regn. Taket var fullpackat med härliga individer av blandad typ och ålder, vissa sittandes på stolar och andra, däribland vi, på bar backe med filtar och diverse bekvämlighetsattiraljer.

Först ut var den alldeles självlysande och sprudlande Edda Magnasson som sjöng personliga och suggestiva låtar ackompanjerandes sig själv på piano. Riktigt bra, musik man blev glad i hela kroppen av! Därefter såg vi och lyssnade till Brent Green, som skapat riktigt coola stop motion filmer som han själv ackompanjerade live med musik och ljudeffekter. Får ni någonsin möjlighet att se honom eller om hans namn dyker upp någonstans nära er - gå dit. Det är en order.

All in all en underbar sommarkväll med goda vänner på ett levande tak i en levande stad. Jag som först kände mig lite trött och funderade på att inte gå dit är med facit i hand mer än glad över att jag tvingade bort tröttheten och gick dit och fick mig en portion kultur, kultur i sin absoluta sommarblomning.
Och allt detta på ett tak. Ett tak till ett parkeringshus. Det finns en romantik i det, det gör det absolut - jag lovar.

Upp på taken medborgare!

onsdag 20 juli 2011

Slösa med tid och pengar

Nu i semestertider, ja eller i alla fall sommartider - alla har ju inte semester (läs: Pål har inte semester), så kan jag tycka att det är oerhört skönt att få slösa med min tid och till viss mån mina pengar. Jag har senaste veckan kunnat njuta fullt i att komma hem efter jobbet, gå till Ica och handla precis vad som faller mig in och sedan hälla upp ett glas vin och bara vara. Bara vara hemma och umgås med mig själv, läsa en bok, ha ett öga på TV:n och ett i det blå. Helt enkelt slösa med min tid. Det jag menar med detta lite negativt klingande uttryck är att inte hela tiden vara så nyttig, känna att det är ok att inte prestera en massa varje dag utan tillåta mig att faktiskt bara slappa, softa, chilla, dega, vara eller vad man nu föredrar för ord.

Det blir som en lisa för själen, en fristad i tanken där jag får lite tid att sväva bort från förpliktelser och vardagens larm. Kanske är det också så att den här tiden krävs för att bevara någon form av balans med tanke på att jag annars arbetar heltid plus att jag är engagerad i teatern (rent fysiskt) fyra dagar i veckan och tankemässigt sju dagar i veckan. Det kittlar att välja att se det som att om jag inte fick dessa stunder skulle jag kanske bli alldeles spritt språngande galen och det vore ju synd på ett annars så vackert psyke som mitt, eller hur?

Samvetet får väl sig en törn månde, ni vet när man på en millisekund hinner tänka "jag borde...", "egentligen skulle det vara bra om..." men det är bara att ignorera dessa självskapade demoner, fylla upp vinglaset och istället tänka "fy fan vad jag är värd det här".
Samma gäller de ekonomiska bryderierna man kan ha emellanåt, bestämmer man sig för att unna sig så ska man göra det utan att titta tillbaka eller tveka. Pengar kan man skaffa nya. Det är värre med tiden, den får man inte tillbaka på samma sätt och kanske är det just därför vi borde unna oss lite mer i vardagen vad det gäller vår tid.

Som jag sagt förr:
Apropå att unna sig... detta föreställer en härlig afton ute
i idyllen Rebbetuaröd för några veckor sedan, jag och min käre vän Olof
vi vet hur det går till när man ska unna sig. Livsnjuteri på hög nivå.
den som har haft roligast när döden kommer och knackar på vinner!

måndag 18 juli 2011

Helgens battaljer

Ny vecka med nya tag och nya oförutsägbarheter.
Helgen som gått har varit en intensiv en, teaterrepetitioner från morgon till afton (eller nära på...).
Det är som motion för både hjärta, knopp och kropp - tag 3 betala för 1 kan man säga. De som inte tror att teater är/kan vara ansträngande misstar sig å det grövsta. Det är ganska jävligt när man tänker efter och reflekterar lite sådär "semesterlätt"på saken, som man bara kan göra när det är lågfart på arbetet och solen ler mot en genom en glasruta. Jo ni förstår man svettas, ibland mindre - ibland ymnigt, av den fysiska ansträngningen som krävs både i uppvärmning och i vissa sceniska moment. Som om det inte vore nog när man befinner sig under jord i en svettluktande källarlokal i 5-6 timmar så motioneras psyket en hel del också. Känslorna måste vara lättillgängliga för att spelet ska bli så autentiskt som det bara går och det leder till att man har oerhört lätt att bli både förbannad, frustrerad och lite gråtmild. En utmaning, för nånstans förväntas man ändå kunna separera känslospelet från verkligheten (verkligheten är det som sker mellan scenerna, när man går igenom och diskuterar spelet). Jag har verkligen märkt att det fungerar så att om jag spelar en scen där jag ska vara riktigt arg så är risken väldigt mycket större att jag biter ifrån eller blir arg på riktigt om något inte går vägen för mig under scenens gång eller om man blir avbruten när man är mitt uppe i ett flow. Som tur är så går det dock över ganska fort, det är aldrig några längre dispyter och det på grund av att alla spelar efter samma förutsättningar, alla känner till reglerna och man känner in varann. Ja, just så kan faktiskt ett "träningspass" på teatern se ut.

Nu kanske ni tycker att jag raljerat och låtit en smula avig och grinig men sanningen är att det är värt det, alla små "tummen ner" vägs upp tusenfallt av alla "tummen upp", alla fantastiska kickar som teatern ger. Efter gårdagens heldagsrepetition så sjönk jag ner i soffan; trött, nöjd och glad över ett dagsverke. Jag tänkte på dagen som gått och hur förbannat kul vi har och vilken bra föreställning vi har att skänka er som är hugade att komma och se. En stor del av det roliga beror naturligtvis mycket på gruppen, personerna som tillsammans med mig gör detta till en helskön helhet.

Sanningen? I Wouldn't trade it for the world.
Pål Hedberg heter jag, vi ses på premiären den 7:e september.

4/5-delar av skådespelarna i "Dessa jävla människor"
Underbara människor, känner dom mycket väl.

torsdag 14 juli 2011

Vem föder dig och vem föder du?

Vi föder varann. Hela tiden när människor möts sker en påverkan på båda parter, en påverkan som kan vara både positiv och negativ. Det är inget nytt fenomen att det är så, det känner de flesta till. Alla känner väl igen sig i situationen ”Åh nej, inte den jobbiga människan, fort göm mig!”? Människor man undviker. Den negativ påverkan som bara tar av din energi och inte ger dig något åter.
Jag är själv jävlig less på den typen av relationer, jag kan inte säga att de är många jag har men de jag har borde jag faktiskt ta och avsluta eller fasa ut ur mitt liv på något vis. Det som är lite sorgligt är att motparten oftast inte har en aning om att man upplever relationen på det viset, att varje gång vi ses gör jag en uppoffring.

Livet är alldeles för kort för negativa relationer. Det slår mig i skallen gång efter annan och igår fick jag uppleva hur en bra relation verkligen ska vara och det har jag ofta gjort med flera av mina riktigt nära vänner. Det finns ju en anledning till att de är ens nära vänner. Känslan är helt enorm när man känner att man klickar så väl att det nästan börjar vibrera i kroppen på en, man pratar för fullt, intensivt, insuper och ögonen lyser av sinnesskärpa och lycka. Det blir en oerhörd harmoni i relationen och mötet blir till en fantastisk ”så här kul har jag inte haft på väldigt länge”-kväll. Lycka!

Man, kvinna, ung, gammal, vän, syskon, älskling, främling. Spela roll? Verkligen inte. Det här är något annat, det är parametrar som spelar i en annan dimension, som jag inte kan förklara i ord men jag tror och hoppas att många av er vet exakt vad det är jag pratar om. Det känns bara perfekt och man blir näst intill rusig av glädje i detta möte. Det är nästan som att vara kär, fast ändå inte. Det är som en form av förälskelse i stunden, just då, i mötet. Det är just i de relationerna, i de mötena vi föder varann. Det är inte varje gång, inte alltid samma person eller relation men i huvudsak vet man med vilka i sin närhet eller omgivning som ett sånt möte är möjligt. Tänk om varje möte i varje relation var en sån total upplevelse - ja i ordets rätta bemärkelse, inte bara trevligt, utan en faktiskt upplevelse? Kanske hade blivit jobbit i längden, vad vet jag.

Livet är för kort för flyktiga skitrelationer, det var just det jag ville säga.
En relation du inte älskar är ingen relation du behöver.

onsdag 13 juli 2011

Semesterfenomen


Läste i Aftonbladet att en av de saker svenskar oroar sig mest över inför sommarsemestern är att det ska bli dåligt väder. Det är ju helt fantastiskt enligt min mening! Va!? Oroa sig över väder, som om man skulle kunna påverka det, om jag oroar mig och hoppas på fint väder så blir det nog det - eller vaddå? Ibland undrar jag om människan verkligen är planetens intelligentaste varelse, när man hör sånt här tappar man hoppet lite, världen blir lite mörkare och djupa suckar ekar i mitt inre.

Vädret är dessutom en klassisk snackis, överallt och för alla, det vet ni – det vet alla.
Såhär låter det ofta på kontoret:
- Skitväder idag... 
- Mmm, tur att man inte har semester!
- Ingen strand för semesterfirarna idag inte! Haha!

Vädret är fint:
- Åh vilket väder!
- Typiskt att man ska behöva sitta här….
- Mmm, sen blir det väl skit när man själv ska gå naturligtvis
- Mmm...

Slutsats: Kontor är roliga på sommaren för då kommer spännande varelser fram och man kan lyssna, insupa och om man vill (och det vill man, för ingen vill vara exkluderad) stämma in i de emellanåt ganska absurda konversationerna.

Vad jag anser om vädret? Det är klart att det är skönt med sol på sommaren men har man inget bättre att göra än att bekymra sig över väderleken då har man fan ta mig alldeles för mycket fritid.
Get a haircut and a job, you punks!

Idag regnar det i Malmö och imorgon ska det komma hela 20 mm nederbörd. Jävla tur man inte har semester...  ;-) 

torsdag 7 juli 2011

Feel the flow och fullt upp och ut!


Fyllaipapperflerapapperochännuflerapapperochtelefonsamtalochsakersominteallsfårglömmasbortfördåblirdetminsannkatastrofochkorpåisenochdetdugerminsanninteförattintetalaomalltmailandehitochditochbokaklipptidsenärdetjusåjävligtattmanmåsteätaemellanåtdessutom! Idagharjagvariteffektivsnabbochalldelesalldelesunderbarprecissomaskungen!Duracellkaninenkanslängasigiväggentillsdetrosaluddetstänkeromdetlillalivetsenärdetocksåmyckettrevligtattkunnaerbjudalitehjärngympaförersomläser. Säkertfelstavatnågonstanssatanockså!

Detgälleratthaflow! ATT HA FLOW!

Hata inte. Bryt ihop och gå vidare. 

onsdag 6 juli 2011

Back to work blues


Jag tycker inte om när mitt liv känns inrutat som det lätt kan göra efter en skön semester med nöjen och avkoppling, sommarkvällar och sommarskval. Jag- återvänder-till-jobbet-känslan sätter in. En dag ska jag sluta vara inrutad tänker jag. Jamen jag tycker ju om att ha ett jobb. Ja det gör jag men jag kan skriva en dikt om känslan, jag det kan jag.
Det gjorde jag också.

En ros är en ros är en ros
Och ett jobb är minsann ingen ros. Ett jobb är ett jobb är ett jobb. Blev en dikt under tankens knivar.



Papperssvalorna svävar högt över kontorslandskapet, i hörnet slår de röda lågorna högt och brännugnarna mäter 320 garder celsius medan urverket skyndar långsamt med sina 129 slag i minuten. Ingenting är sig likt och ändå är allt just det samma.
Blickarna vänjer sig efter en stund och minsta anspänning landar mjukt i papperskorgen bland veckogamla tuggummin och bortglömda artiklar.
Stämpla in.
Stämpla ut.
Andas.
Stämpla in.

tisdag 5 juli 2011

Noja de luxe!

Nu för tiden finns det så mycket man kan få. Sjukdomar av alla möjliga slag - ett smörgåsbord av möjligheter!
Jag har ägnat natten åt att spekulera i huruvida jag har fått EHEC-smittan eller inte. Jolly good fun...
Varit dålig sen lördags natt/söndags morgon men jag tror det lagts sig nu, det värsta i alla fall. Fortsätter det att stadigt bli bättre så är det förmodligen ingen fara men det hjälpte inte mig inatt, då var jag helt övertygad om att jag blivit drabbad av denna hemska smitta. Googlade och kollade upp 1177.se och jag får villigt erkänna såhär i efterhand att nattens demoner nog gjorde allt i min värld lite svartare och mer skrämmande än vad de egentligen var eller är. Däremot blev jag inte så peppad över att läsa om det där "tillägget" man kan få på EHEC som bara drabbar en väldigt liten procent av de smittade: HUS, det låter som ett av de statliga RUT/ROT-avdragen, men det är mycket äckligare än så och har man riktig otur så pajar njurarna ihop och så dör man. Så EHEC + HUS = no fun at all. Å andra sidan smittas i genomsnitt 300 svenskar per år av EHEC och det är väldigt sällsynt med dödlig utgång. Tur att man inte är helt paranoid....

Nu då?
Ja ni, just nu känner jag mig rätt så kry (lite trött bara) och hoppas på att kunna gå och arbeta imorgon. Det sköna med vara sjuk är att man får ta timme för timme och det har jag verkligen gjort, det har vart ganska avslappnande och även om mitt fysiska skicka varit ganska risigt så har mitt psykiska eller mentala skick varit desto godare. En relativt high spirit är väl bara bra när man är lite sjuk? Så nu tänker jag att om jag hela tiden hittills tagit dessa dagar timme för timme, step by step så får jag väl ta och göra samma sak med mina tankar och nojor om EHEC och HUS? Eller hur? Jag kommer alltså vara supercool fram tills det att jag skiter rött!

Herregud vilket konstigt inlägg... ja ja, det kommer mera som barnmorskan sa!
En färgglad krabat den där EHEC!