Ett varv till, häng med om du vill.

Ska skriva tyst och försiktigt och inte forcera så in i helvete. Jag lovar. Den här gången.
här kommer jag att idogt fortsätta att uttrycka, vinkla och visa sådant som jag tycker ska uttryckas, vinklas och visas.

torsdag 14 juli 2011

Vem föder dig och vem föder du?

Vi föder varann. Hela tiden när människor möts sker en påverkan på båda parter, en påverkan som kan vara både positiv och negativ. Det är inget nytt fenomen att det är så, det känner de flesta till. Alla känner väl igen sig i situationen ”Åh nej, inte den jobbiga människan, fort göm mig!”? Människor man undviker. Den negativ påverkan som bara tar av din energi och inte ger dig något åter.
Jag är själv jävlig less på den typen av relationer, jag kan inte säga att de är många jag har men de jag har borde jag faktiskt ta och avsluta eller fasa ut ur mitt liv på något vis. Det som är lite sorgligt är att motparten oftast inte har en aning om att man upplever relationen på det viset, att varje gång vi ses gör jag en uppoffring.

Livet är alldeles för kort för negativa relationer. Det slår mig i skallen gång efter annan och igår fick jag uppleva hur en bra relation verkligen ska vara och det har jag ofta gjort med flera av mina riktigt nära vänner. Det finns ju en anledning till att de är ens nära vänner. Känslan är helt enorm när man känner att man klickar så väl att det nästan börjar vibrera i kroppen på en, man pratar för fullt, intensivt, insuper och ögonen lyser av sinnesskärpa och lycka. Det blir en oerhörd harmoni i relationen och mötet blir till en fantastisk ”så här kul har jag inte haft på väldigt länge”-kväll. Lycka!

Man, kvinna, ung, gammal, vän, syskon, älskling, främling. Spela roll? Verkligen inte. Det här är något annat, det är parametrar som spelar i en annan dimension, som jag inte kan förklara i ord men jag tror och hoppas att många av er vet exakt vad det är jag pratar om. Det känns bara perfekt och man blir näst intill rusig av glädje i detta möte. Det är nästan som att vara kär, fast ändå inte. Det är som en form av förälskelse i stunden, just då, i mötet. Det är just i de relationerna, i de mötena vi föder varann. Det är inte varje gång, inte alltid samma person eller relation men i huvudsak vet man med vilka i sin närhet eller omgivning som ett sånt möte är möjligt. Tänk om varje möte i varje relation var en sån total upplevelse - ja i ordets rätta bemärkelse, inte bara trevligt, utan en faktiskt upplevelse? Kanske hade blivit jobbit i längden, vad vet jag.

Livet är för kort för flyktiga skitrelationer, det var just det jag ville säga.
En relation du inte älskar är ingen relation du behöver.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar