Och sen...

...ska jag kasta mig över dig, känna pulsen mot din hals.
Skratta tills matresterna står mig ända upp.
Sen kan vi vila, om vi vill.
Sen kan vi allt det där och hela vägen.
Sedan vägen därefter.

Mazarinen for president

Kaffe och mazarin. Tre kraftfulla ord som får en att längta till kaffereps-eran i livet, alltså pensionen.
Det är så gott! Släng er i väggen Napoleonbakelse, syltkaka, havreflarn, kokostopp, ballerinakex, there's a new king in town: the Mazarin! 
Åt just denna fantastiska kondis-bit (ett riktigt pensionärsord by the way, kondis-bit...), det är inget annat än pur magi.


Min morfar, som inte levt på ett tag nu, han älskade mandelkubb. Mandelkubb. Maaandelkubb! Kommer ni ihåg mandelkubben? Ganska torr liten sak med lustig bismak men jag minns att det var så flott när man fikade hos mormor och morfar i unga år och blev bjuden på mandelkubb. Nackdelen är dock att mandelkubben inte går att inmundiga utan dryck, till skillnad från mazarinen, det känns nämligen som att hälla en skopa mjöl eller sand i munnen. Blä.
Trots det så älskar jag minnet jag har av mandelkubb och jag älskade min morfar, möjligen är det just den kopplingen som lämnar en positiv känsla i mig.
Men missförstå mig inte nu, Mazarinen är ändå herre på täppan i min bok!

Mazarin mitt vackra svin i munnen min så oval och fin.

Still have it!

Har precis varit och spelat golf, ja det är helt och hållet sant. För snart 100 år sedan så fick jag för mig att jag skulle lära mig att spela golf, jag och min kompis Jens gav detta ett försök och fick efter mycket slit ett sk. grönt kort. Sen slutade vi spela. 

Men som en blixt från en alldeles klarblå himmel, så som den bara kan vara en onsdageftermiddag, kommer min kära far och frågar om jag ska åka med och slå ett par hinkar och kanske gå nå't hål. JAHA?`Jo nja ja nej men visst det skulle jag väl kunna göra...

För dig som inte spelar golf och är en trött gammal sosse kan jag förklara att man inte "slår hinkar" och man "går inte hål" heller - egentligen. Bollarna ligger i små korghinkar som man kan köpa och därefter slå ut dessa (bollarna, alltså) på en överdimensionerad gräsmatta. Man kan också välja att ta EN boll och några klubbor och skjuta ut på en gräsmatta med en liten flagga på. Under denna flagga finns ett hål som man ska tvinga ner den lille bollen i och då har man typ vunnit. Galen sport, uppfunnen av sköna gamla skottar som käkade svamp och drack jäst bärs i lite för många århundraden för att det skulle gynna folkstammen, kan man säga - kan jag säga.

Nåväl, kul hade jag även om jag inte var i närheten så skicklig som farsan och lillebror, som också var med.

För att fira mina framgångar (att ja faktiskt träffade bollen, FLERA GÅNGER) ska jag nu käka piskfinnar och motatispos! Good times, oh good times...

Just det! Passa på att ta chansen att skratta åt människors olycka, se Idol på tv4 ikväll 20.00, det ska jag göra.

Återkommer, snart.

Beginners (un)luck...

Sitter här i sena kvällen och blir upprörd över att man inte kan bädda in videoklipp man vill promota/visa/förmedla på sin blogg. Det går att ladda upp från hdd men inte plocka från ex youtube osv. Har säkert med upphovsrätt och sådant att göra eller så är det ren och skär okunskap från yours truly - störigt är det i alla fall.

Anywho/how/what...
tänkte på Ernst-Hugo, blev påmind om detta klipp som jag totalt förträngt men blev så hjärtans glad och inspirerad när jag fick återse det.
Scenkonst, storslagen sådan... oj oj Oj och herrejävlar säger jag! Njut och tacka mig sedan. Ernst-Hugo

Ingen tid är bättre än nu

Med den svulstiga och (kanske) klyschiga titeln inviger jag här med denna blogg. En ny era gott folk! Nu jävlar ska det bloggas. Jag vill börja med att tacka Olle Lindberg, mannen som varit så vänlig att designa bloggen. Olle du är en klippa, tack.
Hela tanken med den här bloggen är ganska enkel; jag kommer att säga (skriva) det jag vill, om vad jag vill och hur jag vill. Sedan är det upp till er egen (o)vilja om ni vill dela detta. Tankar om vardag och omvärd kommer att blandas upp med brottstycken av text och annat som intresserar mig.

Mitt stora intresse just nu är Arbetsförmedlingen, till denna institution viger jag min dag. Gillar man pappersexcersis är AMS rena paradiset, byråkratis högborg eller i varje fall en av dem. En positiv grej med den här dagen har dock varit att jag nu vet för min egen del att jag inte alls gillar pappersexcersis.
Jo'rå, här ska det minsann stämplas! Det är straffet, eller belöningen (?), man får för att man lagt två år på att skriva text ute på åkrarna vid söderslätt. Här är jag nu stämplandes, författandes, sökandes vidare. Författande ska det bli mer av, latsidan har fått sitt - återkommer om det.
Nåväl, det var den inledningen. Det första foster framfött från författaren för folket! Amen.

Kaffe på det någon?
Så. Tack för ordet.