Mazarinen for president

Kaffe och mazarin. Tre kraftfulla ord som får en att längta till kaffereps-eran i livet, alltså pensionen.
Det är så gott! Släng er i väggen Napoleonbakelse, syltkaka, havreflarn, kokostopp, ballerinakex, there's a new king in town: the Mazarin! 
Åt just denna fantastiska kondis-bit (ett riktigt pensionärsord by the way, kondis-bit...), det är inget annat än pur magi.


Min morfar, som inte levt på ett tag nu, han älskade mandelkubb. Mandelkubb. Maaandelkubb! Kommer ni ihåg mandelkubben? Ganska torr liten sak med lustig bismak men jag minns att det var så flott när man fikade hos mormor och morfar i unga år och blev bjuden på mandelkubb. Nackdelen är dock att mandelkubben inte går att inmundiga utan dryck, till skillnad från mazarinen, det känns nämligen som att hälla en skopa mjöl eller sand i munnen. Blä.
Trots det så älskar jag minnet jag har av mandelkubb och jag älskade min morfar, möjligen är det just den kopplingen som lämnar en positiv känsla i mig.
Men missförstå mig inte nu, Mazarinen är ändå herre på täppan i min bok!

Mazarin mitt vackra svin i munnen min så oval och fin.