Tystnaden och ensamheten är mina kompisar

Jag kan inte låta bli att tycka att den här tiden på året så infinner sig ett visst lugn i kroppen, ni vet kring första advent är det som om tiden saktar in för ett litet tag. Men julstressen som tar kål på en då!? Det är ju förjävligt, plågsamt och helt galet, säger du. Ja, den kan väl även jag känna av emellanåt med klappar som ska inhandlas och dagar som behöver planeras upp för helgerna med jul och nyår, åhh alla dessa eviga bestyr. Ändå håller jag inte med mitt eget resonemang helt och hållet. Jag är envis på just denna punkt.

Igår var det första advent och även om julstämningen inte riktigt landat över mig ännu så fanns det ett litet ljus av lugn och ro. Ensam i lägenheten, inga ljud förutom vinden (gamla Berit) som friskade på utanför och ett svagt morrande från diskmaskinen i köket. Som en lång utandning gick igenom hela rummet och rakt igenom mig och jag kände mig väldigt tillfreds. Ensam i mitt eget sällskap utan någon distraktion från omvärlden. Ingen musik, ingen TV - en ynka diskmaskin och det bubblande ljudet från en mätt mage gav sig diskret tillkänna.

Det är en lisa för själen. Prova det. Det är inte obehagligt och om du skulle tycka att det är obehagligt så betyder det att du behöver det desto mer. Tid med dig själv och bara du.

Ingen påtvingad meditation eller inner search, nej, bara vara det räcker så. Krångla inte till det för då blir det genast ett projekt. Tanken slog mig att jag förmodligen skulle behöva dessa stunder ännu oftare än vad jag tillåter. 

Det är en träning som allt annat, träna på att vara själv. Fantastiska saker kan hända, du kanske kommer på lösningen till ett problem eller den tjocka dimma som du känner dig kvävd av lättar och du ser allting klarare. Det är inte magi eller hokus pokus, det är bara att ge sig själv utrymme och släppa hjärnan ett tag, låta hjärtat bottna i bröstkorgen och andas med riktiga andetag, med hela kroppen. Ett fullt naturligt tillstånd som vi så ofta tränger bort eller inte tillåter.

Vi kan kalla det julefrid. 

För att koppla det till advent så är det lite som när en kvinna är gravid, man går och väntar på att något ska gro färdigt. Det är en tid av väntan, något nalkas oss. Så passa på att stanna upp, njut av vårt kollektiva havandeskap så kommer det snart att födas en alldeles ny, gnistrande julafton (...eller ett Jesusbarn eller en ny bilracingbana i ett jättestort paket som bara är ditt!).

Det jag vill be dig är att ta lite extra väl hand om dig, det är allt. Du förtjänar det.

Med värme

Pål

Metablogg

Nu bloggar jag. Detta är ett blogginlägg.

* slut på blogginlägg*

Många gånger handlar livet om att vara andra till lags. Det är inte alltid rätt men ofta finns det en poäng eller en vinning i att visa att man har viljan att ta några extra steg för någon annan. Det är en form av kärlek.

Sammanfattas bra såhär:


"What do we live for, if it is not to make life less difficult for each other?"

- George Eliot

Allting finns och har alltid funnits. Det är upp till dig och mig att skulptera, forma det vi innerligen önskar.

Det här är min syster. Det här blogginlägget är helt och hållet
hennes förtjänst. Så är det med den saken!

On fire!

Jag är orädd.

Jag är taggad!

Jag vill mera

Jag vill uppleva

Jag vill maximera

Jag vill exaltera(-s)

Jag vill utforska

Jag vill uttrycka

Jag vill agera

Skulle kunna lyfta taket (bokstavligen)!

Idag är en grym gåva och jag är så proppad med energi, glädje och lust! Såhär känner jag ungefär:

överallt är hemma och alla miljöer bjuder in bjuder upp till dans blickar fastnar på mig och jag fäster tillbaka allt vad jag är värd ett flöde som driver mig inspirerar och det är nu som allting händer ni vet när ingenting känns omöjligt och hinner inte stanna upp eller bry mig om kommatering och punkt för det finns inte tid till sådant trivialt när jag sitter i min farkost och bara väntar på nedräkning där nästa anhalt är oändligheten och ovissheten som jag bara vill krama om allting innefattas och rymms perfekt i mig där jag inte är för stor eller liten när knoppar brister på alla håll och varje färg matchar mina färger som jag tänker stänka omkring och befästa för alla att nu kommer jag var beredd

11-11-11 feat. Björn & Thorsten

Det verkar inte ha undgått någon - denna fantastiska dag fylld av 1:or. Det är onekligen speciellt och ändå inte alls oväntat, faktiskt. Har man dessutom nyhetstorka kan man som redaktör på svensk aftonpress se till att söka med ljus och lykta och leta fatt i nyfödda, nygifta och andra vanliga medborgare som bestämt sig för att göra 11-11-11 till något alldeles extra.

Det är inget fel i det. Det tycker jag verkligen inte, däremot kan jag inte riktigt förstå varför det blivit så upphaussat av pressen. Som om man droppat en bomb: "WOW! Kolla det är bara ettor!! Shit, vilken grej!" Ja för det hade man väl inte alls kunnat förutse att den dagen skulle komma så småningom, eller?
Å andra sidan så är det många nyheter (läs: tilltag) från svensk aftonpress som verkar slippa undan alla former av kvalitets- och nyhetsvärdeskontroll. Sen att jag är en idiot som, trots mitt tycke i frågan, går in och läser allt vad skit som skrivs det är en helt annan sak. Inte mycket mer att säga om det, så fungerar det på Aftonbl... förlåt, i svensk aftonpress.

En annan härligt gräddig historia som också basuneras ut genom strömmen av mediala kanaler just nu är det faktum att startfältet för Melodifestivalen är spikat. Något jag i vanliga fall har ringa intresse i men i år satte jag kaffet i halsen när jag läste följande:

"Björn Ranelid medverkar i Melodifestivalen

Årets skräll: Björn Ranelid som uppträder med låten 'Mirakel'.

– Det är den största sensationen i Melodifestivalens historia."

Som vanligt går den kontroversiella författaren in med buller och bång i sitt senaste projekt. Han talar om hur det i sak är helt unikt och hur det aldrig någonsin har gjorts något liknande i varken Melodifestivalsammanhang eller i litteraturhistorien heller för den delen. Vilket förmodligen stämmer.

Så, nu när detta väl är sagt så vet man av tidigare erfarenhet att det är bara att luta sig tillbaka och invänta skitstormen som är i antågande. Mycket riktigt dröjer det inte många timmar innan man spär på historien med en massa kändisar som uttalar sig i huruvida detta är passande för en kulturpersonlighet som herr Ranelid. Det talas om hur han skämmer ut sig, hur han gör en klassresa i negativ riktning och hur han raserar sin pondus och status i kultur- och litteratursverige.

Ranelid, skön som han är och van att bli ansatt från alla håll, responderar:

"Hatare finns det alltid. Det finns ingenting negativt att säga om detta. Det ska skrivas svensk litteraturhistoria för jag sprider mitt ord mer än vad Stieg Larsson någonsin har gjort."

samtliga citat är hämtade från www.aftonbladet.se

Ni förstår själva, karusellen är i full gång.

Jag säger: HEJA BJÖRN!

Han må vara en av de mest uppmärksamhetstörstande offentliga personer vi har, men han är samtidigt skarp, rättfram och dessutom gör han saker som han tycker är roligt, testar nya grejer och låter inte sådant som status avgöra vad som anses rätt eller fel, vad han borde och inte. Vem har sagt att man inte kan vara en hyllad och prisad författare och samtidigt delta i Melodifestivalen?

Det kommer bli tidernas melodifestival med skönbrallor som Ranelid och Thorsten Flinck på scen.

Aldrig förr har jag varit så taggad inför melodifestivalen, den är unik i sitt slag och det om något borde väl passa herrarna Ranelid och Flinck alldeles utmärkt?

Jag tänker mysa i fulla drag framför TV:n.

  

Snurra du min värld.

Jag är fullkomligt uppslukad av en vardag och ett tempo som liknar allt annat än just var dag, var - dag. Tiden går så oerhört fort känns det som. Känner du det också? Det kanske är så som vissa forskare och vetenskapsmän säger; att tiden faktiskt går fortare än vad den gjorde för 100 år sedan eller 1000 år sedan. Galet! Eller så har jag bara bränt bron mellan korttids- och långtidsminnet. Det vore sorgligt, tänk dig själv att få veta att det som du upplevt som din verklighet egentligen är full av minnesluckor. Du har missat en massa och bara förnimt att tiden gått ovanlig fort.
Det var ett sidospår.
Jag, jag JAG (egot bara smäller på fritt idag) trivs när det går undan och därför har jag alltid älskat tillexempel Go-kart och utförsåkning, det går fort! Fotboll går sakta och man blir dödstrött fort. Skittråkigt. Ja du förstår ungefär hur jag tänker...

Det är spännande tider vi lever i. Jag har egentligen ingen svada av argument att backa upp detta påstående med, vilket man kunde trott kanske. Nej, jag bara känner det. Vet inte men det är något i kroppen och det är inte en tumör eller ens oroliga muskler som krampar - det är något helt annat som jag inte kan förklara för dig. Du måste känna. Om du vill kan du få lägga handen på mitt hjärta och känna, jag vill nog helst att du gör det för annars kan du inte uppleva det som jag upplever.

Hör du? Det kokar! Lyssna! Det kokar. Någonting är på gång.

Det här kommer bli mitt snabbaste blogginlägg någonsin, fingrarna flyger över tangenterna som hackspettar på speed, herregud vad är det med den där Pål idag egentligen, tänker du. Ja visst fan undrar man? Det gör jag med. Han är ju helt galen, det har visst slagit över alldeles för honom.

Fel! Hjärnan är inte snabbare än sin svagaste cell och jag har för länge sedan supit bort alla svaga celler så jag har bara starka kvar. Jag är inte galen, jag är smartare än du tror.
Ja skratta du. Jag menar allvar, vart enda ord är sanning. Så är det just idag, just idag talar jag sanning.

Sanningen är att jag känner att jag kommer att göra något storslaget. Snart, alldeles snart.

Jag är peppad och spänd eller kanske nervös - båda, kanske båda. Undrar vad det kan vara?
Kom igen, hjälp mig och säg att du känner exakt likadant. Va? Eller hur? JA MEN JAG SÄGER JU DET!! Det är någonting på gång. Definitivt.

Aaaa, det är härligt. Härliga tider.