Tystnaden och ensamheten är mina kompisar

Jag kan inte låta bli att tycka att den här tiden på året så infinner sig ett visst lugn i kroppen, ni vet kring första advent är det som om tiden saktar in för ett litet tag. Men julstressen som tar kål på en då!? Det är ju förjävligt, plågsamt och helt galet, säger du. Ja, den kan väl även jag känna av emellanåt med klappar som ska inhandlas och dagar som behöver planeras upp för helgerna med jul och nyår, åhh alla dessa eviga bestyr. Ändå håller jag inte med mitt eget resonemang helt och hållet. Jag är envis på just denna punkt.

Igår var det första advent och även om julstämningen inte riktigt landat över mig ännu så fanns det ett litet ljus av lugn och ro. Ensam i lägenheten, inga ljud förutom vinden (gamla Berit) som friskade på utanför och ett svagt morrande från diskmaskinen i köket. Som en lång utandning gick igenom hela rummet och rakt igenom mig och jag kände mig väldigt tillfreds. Ensam i mitt eget sällskap utan någon distraktion från omvärlden. Ingen musik, ingen TV - en ynka diskmaskin och det bubblande ljudet från en mätt mage gav sig diskret tillkänna.

Det är en lisa för själen. Prova det. Det är inte obehagligt och om du skulle tycka att det är obehagligt så betyder det att du behöver det desto mer. Tid med dig själv och bara du.

Ingen påtvingad meditation eller inner search, nej, bara vara det räcker så. Krångla inte till det för då blir det genast ett projekt. Tanken slog mig att jag förmodligen skulle behöva dessa stunder ännu oftare än vad jag tillåter. 

Det är en träning som allt annat, träna på att vara själv. Fantastiska saker kan hända, du kanske kommer på lösningen till ett problem eller den tjocka dimma som du känner dig kvävd av lättar och du ser allting klarare. Det är inte magi eller hokus pokus, det är bara att ge sig själv utrymme och släppa hjärnan ett tag, låta hjärtat bottna i bröstkorgen och andas med riktiga andetag, med hela kroppen. Ett fullt naturligt tillstånd som vi så ofta tränger bort eller inte tillåter.

Vi kan kalla det julefrid. 

För att koppla det till advent så är det lite som när en kvinna är gravid, man går och väntar på att något ska gro färdigt. Det är en tid av väntan, något nalkas oss. Så passa på att stanna upp, njut av vårt kollektiva havandeskap så kommer det snart att födas en alldeles ny, gnistrande julafton (...eller ett Jesusbarn eller en ny bilracingbana i ett jättestort paket som bara är ditt!).

Det jag vill be dig är att ta lite extra väl hand om dig, det är allt. Du förtjänar det.

Med värme

Pål