Ett varv till, häng med om du vill.

Ska skriva tyst och försiktigt och inte forcera så in i helvete. Jag lovar. Den här gången.
här kommer jag att idogt fortsätta att uttrycka, vinkla och visa sådant som jag tycker ska uttryckas, vinklas och visas.

torsdag 10 november 2011

Snurra du min värld.

Jag är fullkomligt uppslukad av en vardag och ett tempo som liknar allt annat än just var dag, var - dag. Tiden går så oerhört fort känns det som. Känner du det också? Det kanske är så som vissa forskare och vetenskapsmän säger; att tiden faktiskt går fortare än vad den gjorde för 100 år sedan eller 1000 år sedan. Galet! Eller så har jag bara bränt bron mellan korttids- och långtidsminnet. Det vore sorgligt, tänk dig själv att få veta att det som du upplevt som din verklighet egentligen är full av minnesluckor. Du har missat en massa och bara förnimt att tiden gått ovanlig fort.
Det var ett sidospår.
Jag, jag JAG (egot bara smäller på fritt idag) trivs när det går undan och därför har jag alltid älskat tillexempel Go-kart och utförsåkning, det går fort! Fotboll går sakta och man blir dödstrött fort. Skittråkigt. Ja du förstår ungefär hur jag tänker...

Det är spännande tider vi lever i. Jag har egentligen ingen svada av argument att backa upp detta påstående med, vilket man kunde trott kanske. Nej, jag bara känner det. Vet inte men det är något i kroppen och det är inte en tumör eller ens oroliga muskler som krampar - det är något helt annat som jag inte kan förklara för dig. Du måste känna. Om du vill kan du få lägga handen på mitt hjärta och känna, jag vill nog helst att du gör det för annars kan du inte uppleva det som jag upplever.

Hör du? Det kokar! Lyssna! Det kokar. Någonting är på gång.

Det här kommer bli mitt snabbaste blogginlägg någonsin, fingrarna flyger över tangenterna som hackspettar på speed, herregud vad är det med den där Pål idag egentligen, tänker du. Ja visst fan undrar man? Det gör jag med. Han är ju helt galen, det har visst slagit över alldeles för honom.

Fel! Hjärnan är inte snabbare än sin svagaste cell och jag har för länge sedan supit bort alla svaga celler så jag har bara starka kvar. Jag är inte galen, jag är smartare än du tror.
Ja skratta du. Jag menar allvar, vart enda ord är sanning. Så är det just idag, just idag talar jag sanning.

Sanningen är att jag känner att jag kommer att göra något storslaget. Snart, alldeles snart.

Jag är peppad och spänd eller kanske nervös - båda, kanske båda. Undrar vad det kan vara?
Kom igen, hjälp mig och säg att du känner exakt likadant. Va? Eller hur? JA MEN JAG SÄGER JU DET!! Det är någonting på gång. Definitivt.

Aaaa, det är härligt. Härliga tider.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar