Helgens battaljer

Ny vecka med nya tag och nya oförutsägbarheter.
Helgen som gått har varit en intensiv en, teaterrepetitioner från morgon till afton (eller nära på...).
Det är som motion för både hjärta, knopp och kropp - tag 3 betala för 1 kan man säga. De som inte tror att teater är/kan vara ansträngande misstar sig å det grövsta. Det är ganska jävligt när man tänker efter och reflekterar lite sådär "semesterlätt"på saken, som man bara kan göra när det är lågfart på arbetet och solen ler mot en genom en glasruta. Jo ni förstår man svettas, ibland mindre - ibland ymnigt, av den fysiska ansträngningen som krävs både i uppvärmning och i vissa sceniska moment. Som om det inte vore nog när man befinner sig under jord i en svettluktande källarlokal i 5-6 timmar så motioneras psyket en hel del också. Känslorna måste vara lättillgängliga för att spelet ska bli så autentiskt som det bara går och det leder till att man har oerhört lätt att bli både förbannad, frustrerad och lite gråtmild. En utmaning, för nånstans förväntas man ändå kunna separera känslospelet från verkligheten (verkligheten är det som sker mellan scenerna, när man går igenom och diskuterar spelet). Jag har verkligen märkt att det fungerar så att om jag spelar en scen där jag ska vara riktigt arg så är risken väldigt mycket större att jag biter ifrån eller blir arg på riktigt om något inte går vägen för mig under scenens gång eller om man blir avbruten när man är mitt uppe i ett flow. Som tur är så går det dock över ganska fort, det är aldrig några längre dispyter och det på grund av att alla spelar efter samma förutsättningar, alla känner till reglerna och man känner in varann. Ja, just så kan faktiskt ett "träningspass" på teatern se ut.

Nu kanske ni tycker att jag raljerat och låtit en smula avig och grinig men sanningen är att det är värt det, alla små "tummen ner" vägs upp tusenfallt av alla "tummen upp", alla fantastiska kickar som teatern ger. Efter gårdagens heldagsrepetition så sjönk jag ner i soffan; trött, nöjd och glad över ett dagsverke. Jag tänkte på dagen som gått och hur förbannat kul vi har och vilken bra föreställning vi har att skänka er som är hugade att komma och se. En stor del av det roliga beror naturligtvis mycket på gruppen, personerna som tillsammans med mig gör detta till en helskön helhet.

Sanningen? I Wouldn't trade it for the world.
Pål Hedberg heter jag, vi ses på premiären den 7:e september.

4/5-delar av skådespelarna i "Dessa jävla människor"
Underbara människor, känner dom mycket väl.