Tak är underskattade

Det är så lätt att underskatta tak. Har ni tänkt på det? Nä, men så är det och det har jag kommit fram till efter flera minuters kontemplerande. Igår var jag uppe på ett tak och lyssnade på härlig musik och såg en skithäftig stop motion film, eller egentligen hela 3 st skithäftiga stop motion filmer för att vara korrekt (och det ska man vara, anser jag).

I Malmö, Sverige och faktiskt även i världen finns det något som heter Sommarscen (utomlands heter de säkert något helt annat), ett fantastiskt gratis-event-koncept där man bjuder kultursugna människor på olika upplevelser på olika platser utomhus under sommarmånaderna. Det är allt från musik till film, konst och poesi. Igår var vi på taket till P-hus Anna i Malmö. Aftonsolen sken viljestarkt genom molnen och vi klarade oss med nöd och näppe från regn. Taket var fullpackat med härliga individer av blandad typ och ålder, vissa sittandes på stolar och andra, däribland vi, på bar backe med filtar och diverse bekvämlighetsattiraljer.

Först ut var den alldeles självlysande och sprudlande Edda Magnasson som sjöng personliga och suggestiva låtar ackompanjerandes sig själv på piano. Riktigt bra, musik man blev glad i hela kroppen av! Därefter såg vi och lyssnade till Brent Green, som skapat riktigt coola stop motion filmer som han själv ackompanjerade live med musik och ljudeffekter. Får ni någonsin möjlighet att se honom eller om hans namn dyker upp någonstans nära er - gå dit. Det är en order.

All in all en underbar sommarkväll med goda vänner på ett levande tak i en levande stad. Jag som först kände mig lite trött och funderade på att inte gå dit är med facit i hand mer än glad över att jag tvingade bort tröttheten och gick dit och fick mig en portion kultur, kultur i sin absoluta sommarblomning.
Och allt detta på ett tak. Ett tak till ett parkeringshus. Det finns en romantik i det, det gör det absolut - jag lovar.

Upp på taken medborgare!