Vad är då rätt? Rätt är i detta fall, enligt egen definition, är människor som stöttar, lyfter upp och hjälper dig framåt. De människorna är oftast dem som känner dig bäst, de du kan lita på och de som faller på plats som viktiga och centrala bitar i ditt puzzel.
Ibland befinner man sig mitt i en skitstorm, under vattenytan - förtvivlat sökande efter vad som är upp, allt för att få huvudet ovan ytan igen. Det kanske låter väl dramatiskt men det är för att jag tycker om att skriva så. Det jag menar är att det kan vara allt från en sten som skaver i skon till en stor bergvägg som tornar upp sig framför dig. Rätt människor är de som hjälper dig att klättra upp för bergväggen, krossar den eller leder dig runt den.
Ibland räcker det med en kram, ett vackert ord eller bara ett leende. Ibland krävs tid, möda, samtal, gråt och tröst. Det fina är att oavsett situation så finns de människorna där för dig och sannolikt är att du finns där för dem när det kniper.
Idag vill jag hylla er, mina vänner – ni som alltid står stand by. Jag tycker att människan generellt är alldeles för dålig på att uttrycka, tacka och visa uppskattning. Det här inlägget är tillägnat er, i all sin enkelhet. Tack ska ni ha. Tack för det ni gör, är och skapar för mig och ihop med mig.
Det är med er jag vill skratta och gråta så länge mitt hjärta förmår.
(Vi kommer mest att skratta!)
Det här är mitt öppna brev till er. Det kommer flera, var så säkra. För nu: tack, tusen tack och välsigne er (och då menar jag inte som prästen i kyrkan) nej, välsigne er så som ni välsignar mig.
Med värme
/P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar