Ett sätt att leva

Repetitionerna går undan och likt tiden så går det bara fortare och fortare i vad som känns som karusell out of control – där finner vi oss tumlande mellan skratt, glädje, hopp och hopplöshet. Snart är det urpremiär för Teater Papillons senaste produktion: Dessa jävla människor!

I en sömnig småstad fastkilade mellan fyra väggar möter vi Kent och bästa vännen Kenny. Det enkla, fria livet som efter gymnasiet var ett hägrande skimmer för de två vännerna har nu, nästan tio år senare, förvandlats till en tjock, grå massa av leda och slentrian. Livet är allt annat än enkelt. Kent snurrar skoningslöst runt i en nedåtgående spiral där de inre demonerna hopar sig allt mer, relationer krackelerar och pengarna på banken sinar i takt med tålamodet.

Pjäsen berör nackdelarna och sanningarna kring att vara åttiotalist med tusen möjligheter i en allt snabbare värld där man slits mellan vilja och vardag, ambition och armod. Precis så jävla allmänmänskligt som livet kan te sig emellanåt– för Kent, för Kenny - för alla. Frågan är hur länge man orkar skratta åt eländet? Kent utkämpar en dåres kamp mot förändringens väderkvarnar och klamrar sig krampaktigt fast i minnet av det liv han levde för tio år sen. Kanske är det sant som det sägs; det är först när man förlorat allt som man vågar vinna.

Ja, ungefär så beskriver jag pjäsen i kommande pressrelease.

Förutom att teatern tar upp mycket tid så tar den upp mycket plats i tankar och känslor. Det kanske är svårt att förstå om man aldrig arbetat med det, men ett par timmars intensiv repetition kan kännas som ett maraton. Dödströttheten och energin står och balanserar ovanför ens huvud på en tunn lina. När man väl slappnar av så tar tröttheten överhand men det som egentligen är anmärkningsvärt är hur mycket en människa orkar när hon är driven och har kul i sitt skapande. Energinivån på repetitionerna är oftast mycket hög och det finns ett stort hjärta och engagemang i gruppen.

Det finns alltide en relation mellan input och output när det handlar om denna typ av prestationer och jag har bestämt mig för att jag ska gå ut på den där scenen och ge precis allt – jag ska vara så bra som jag någonsin varit i en roll, på en scen. Input. Input. Input
……………………………….och sedan belöningen 200% output!
Det är en enorm ego-boost och en tillfredställelse som jag återvänder till gång på gång, ett mycket speciellt beroende och det bästa är att det ger samma underbara rus varje gång.

Den 7:e spetember är det premiär, och du är varmt välkommen. Mer info kommer att publiceras via Fb och hemsidan teaterpapillon.se 
Ska försöka lägga upp lite bilder, just nu funkade det inte av nån anledning, återkommer med det!