Ungdomens vår är här!

Det fullkomligen sjuder i städer och på landsbygd runt om i Svea rike. Årets upplaga av ”Vi har tagit studenten” är här. Dyra mössor, vita mössor, rosa mössor, solbrända ben, vita klänningar, vita tänder, kostymer, cigarrer, skål, vrål, sång, SKÅL!, smörgåstårta, champagne (som egentligen är vin med bubblor), kramar, tårar, hångel, spyor, skratt, skyltar, kameror, blixtar, bilar, finare bilar, brandbilar, lastbilar, polisbilar, ambulansbilar, presenter, presentpapper, pappor och mammor och övriga hugade.

De som går ut nu (de flesta…) är födda 1992 och det är med tudelade känslor jag konstaterar att det innebär att det är 9 år sedan jag själv upplevde ovanstående. Fortfarande sitter minnet kvar som vore det igår, vilken dag, vilka minnen och som vanligt minns man bara allt det glada och positiva – inga bekymmer i hela världen fanns, känns det som. Känns det som. Några, förmodligen ytterst få, ska in i lumpen, andra har skaffat jobb och vissa har ingen aning om någonting överhuvudtaget. Livet fortsätter och fortsätter och fortsätter, men är det en ända dag i ett 18 årigt liv som är värd att frysa och spara så är det kanske studentdagen. Dagen då inga bekymmer fanns och fanns de så låstes de in i fickpluntan eller handväskan att spara till dagen efter. Morgondagens bekymmer är alltid morgondagens bekymmer och bör således hanteras som tidigast imorgon, right?

Så ta nu ut svängarna ordentligt och stäm opp!

”Sjung om studentens lyckliga dar, låtom oss fröjdas i ungdomens vår!”

(…och alla vi/ni som inte är i ungdomens vår rekommenderas varmt att skita i det och fröjdas ändå, för sådant gör en nämligen lite lite yngre!)

9 år sedan? Kan inte va möjligt, hursomhelst:

Jag gillar’t!