Ett varv till, häng med om du vill.

Ska skriva tyst och försiktigt och inte forcera så in i helvete. Jag lovar. Den här gången.
här kommer jag att idogt fortsätta att uttrycka, vinkla och visa sådant som jag tycker ska uttryckas, vinklas och visas.

tisdag 21 juni 2011

Mig själv / Dig själv / Sig själv


Det finns så mycket mallar omkring oss. Mallar, mallar, mallar – överallt finns det mallar. En mall är en prototyp utifrån vilken saker och ting ska efterliknas eller passa in i, beroende på hur man ser det. Jag ogillar mallar. Mallar begränsar och exkluderar, mallar är inte tillåtande eller uppmuntrande ändå används det flitigt i vår omvärld, vardag och inte minst i våra värderingar när det gäller människor.

Jag tänker ofta på det i mötet med andra människor, hur ruggigt många det är som slaviskt följer olika mallar och brukar de så hårt att det blir en del av hela deras persona. Som ett skyddsnät man trär kring sig för att slippa tvingas in i konflikt eller hamna i obehagliga situationer, än mer att ta eget ansvar för ett beslut eller en föranledd situation. Mallarna är de perfekta syndabockarna för det går alltid att säga: ”jag följer bara reglerna” eller ”det är inte mitt beslut” eller ”såhär brukar det alltid gå till”. Det faller aldrig någonsin skugga över en som följer systemet, som kan mallarna på sina fem fingrar. De går hopplöst fria.

Ska jag låta sådana människor begränsa mig, tala om för mig vad som är rätt? Naturligtvis inte för de har i regel inte en susning om vad som är rätt för just mig eller för just dig. Det vet ju bara jag själv, du själv. Så enkel matematik bör tillämpas å det grövsta i den här typen av situationer:

minimerat antal hinder = maximerad kraft framåt.

Bort med dem! Släng ut dem, säg upp kontakten eller åtminstone påtala för dem att de är i vägen, att de hindrar dig och om de inte flyttar sig så kommer du bli tvungen att gå om dem, ifrån dem eller rakt igenom dem.

Ibland är dessa människor i din närhet, ibland i din vardag och ibland är det du själv.
Då måste du ha modet att ställa frågan: är det här ett hinder? Om ja, tänker jag tillåta detta hinder? Om ja, då har du i alla fall ställt frågan och gjort ett aktivt val. Om nej, då har du bestämt dig för att fortsätta, att övervinna och kommer därför se till att inte låta dig hindras. Ett steg närmare. Ett steg närmare mot att vara du fullt ut och så mycket det bara går.

Det här handlar om något så enkelt som att vara sig själv. Att vara sig själv och att inte kompromissa med sitt eget jag.
Enkelt? Inte alltid. Tacksamt? Inte alltid. Rättvist mot dig själv och din potential som människa? Alltid!

Högtravande och kvasifilosofiskt blogginlägg? Kanske, tycker du. Men du vet att jag har rätt så droppa den värderingsmallen och kom in i matchen istället.

3 kommentarer:

  1. Tummen upp för dig bror! Skit bra skrivet! Love you!//Lillasyster

    SvaraRadera
  2. Pappa instämmer. Du är helt rätt på det. Go Pålande, go

    SvaraRadera
  3. Vi skrotar mallarna och flyger fritt, enklare så:)!
    Kram Mamma

    SvaraRadera