The Big Man

I lördags gick saxofonlegenden Clarence ”The Big Man” Clemons ur tiden. Efter sex dagars kamp mot en svår stroke som drabbade honom den 12 juni orkade hans kropp inte längre. Där med försvann en stor del, och många fans och kritiker världen över hävdar, själ och hjärta från Bruce Springsteens E-street Band.

För egen del är det först på senare år jag fått upp ögonen för Bruce och hans fantastiska E-street band men när man väl blivit introducerad är det svårt att stå tillbaka, framförallt om man sett dem live har jag förstått. Tyvärr fick jag aldrig chansen till det medan The Big Man var i livet men jag har sett inspelade livekonserter och de är i sanning fängslande. Jag jämför det med att se en riktig bra teaterföreställning, man är så fulltändigt fokuserad och tagen – en levande del av historien. Det känslomässiga engagemanget skapar just den upprymda känslan som gör att man inte kan sluta, inte få nog. Bruce och E-street tillhör rockhistoriens absolut främsta historieberättare och i den sättningen utgjorde Clemons en vital del med sitt souligt riviga och extremt kraftfulla saxofonspel.

Tar man sig tid att googla kan man finna många roliga anekdoter kring Bruce och E-street och en av de absolut bästa är Bruces och Clemonses första möte. Det var 1971 innan Bruce slog igenom stort, Clemons spelade vid den tidpunkten med Norman Seldin & The Joyful Noyze. I en intervju berättar Clemons själv:

One night we were playing in Asbury Park. I'd heard The Bruce Springsteen Band was nearby at a club called The Student Prince and on a break between sets I walked over there. On-stage, Bruce used to tell different versions of this story but I'm a Baptist, remember, so this is the truth. A rainy, windy night it was, and when I opened the door the whole thing flew off its hinges and blew away down the street. The band were on-stage, but staring at me framed in the doorway. And maybe that did make Bruce a little nervous because I just said, "I want to play with your band," and he said, "Sure, you do anything you want." The first song we did was an early version of "Spirit In The Night". Bruce and I looked at each other and didn't say anything, we just knew. We knew we were the missing links in each other's lives. He was what I'd been searching for. In one way he was just a scrawny little kid. But he was a visionary. He wanted to follow his dream. So from then on I was part of history.

Skröna eller sanning? Spelar ingen roll, det är en bra historia och sådana kan tåla en twist eller en vit lögn och fortfarande vara riktigt riktigt bra. Lyssnar man till Clemons saxofonspel så är det inte svårt att se varför man döpt musikgenren soul till just soul.

Vad som sker med E-steet Band är ännu oklart men det är inga små skor att fylla efter Clarence Clemons, varken boktavligt och musikaliskt.

The Big Man blev 69 år gammal.

Nedan ett av Clemons mest bejublade och kända solon.

Live från Madison Square Garden, New York, 2009