och alla är vi rädda...

Rädslor. Hur den minsta lilla förändring i en människas liv kan kastas upp och ner och skapa kaos på bråkdelen av en sekund. Hur lätt det är att gripas av paniken och osäkerheten. Hur sårbart våra känslors fort egentligen är. Hur man skjuter ifrån sig sanningen. Hur man projicerar sin rädsla över på andra. Hur man desperat kämpar för att inte känna sig ensam i rädsla. Hur man låter rädslan ta över och bita sig fast. Hur rädslan sakta omsluter sinnet i en stilla förruttnelse. Hur förruttnelsen kan släcka livstörsten och lusten.

Det här kan man se varje dag, om man vill. Omkring oss, överallt, hela tiden.

Man kan även se glädje och kärlek varje dag, om man vill. Omkring oss, överallt, hela tiden.

Hon som köpte kakor till fikarasten.
Han som alltid säger godmorgon till dig på bussen.
Hon som viker servetterna extra snyggt när du kommer på middag.
Hon som säger "Jag bjuder dig på det här".
Han som alltid är skitglad, även regniga tisdagar.
...

Listan är oändlig. Vilka är dina kärleksförklaringar? Vad brukar du se?

Ibland är det fantastisk att bara observera omvärlden. Fokus är alltid subjektivt. Sånt blir jag glad av att tänka på.