Spit it out!

Jag har en hög röst. Det fick jag veta idag av en mycket vänlig kollega. Personen i fråga tog mig lite åt sidan idag och sa att jag har en stark och genomträngande röst, det tar jag som en komplimang.
Sedan fick jag veta att det finns folk på arbetsplatsen som tydligen stör sig på min stämma när jag pratar i telefon. Jag har en benägenhet att vandra runt när jag pratar, samtalet känns liksom bättre då på något oförklarligt vis. Detta leder dock onekligen till att jag kanske kommer för nära kollegor som sitter upptagna i arbete, det är inte speciellt konstigt och kanske skulle en stationär telefon kunna råda bot på detta vandrande.

Det jag inte förstår är varför man tisslar och tasslar om detta störande moment, alltså jag och min röst. Man (jag skriver man för jag vet inte vem eller vilka det handlar om) väljer alltså att för det första störa sig och bli irriterad över detta för att sedan, i steg 2, sladdra om det med andra? Lustigt val tycker jag.
Jag är väl medveten om min röst och mitt "telefonvandrande". Tänk vad mycket enklare det hade varit om den/de istället kommit till mig och gjort mig uppmärksam på problemet.

Tur som det var valde min goda kollega att säga detta till mig, rakt ut, vilket gör att jag nu kan vara mer uppmärksam och försöka sitta lite mer still när jag pratar eller tona ner min röst en aning. Det tycker jag är hedervärt. Ett sätt att visa att man bryr sig om och ett sätt att förhindra att problemet blir större än vad det redan är. Sådana människor är värda mycket, i alla fall i min bok.

Däremot tynger det mig en aning att folk inte bara kan vara uppriktiga. Det handlar väl inte om hat eller elakhet (hoppas jag) men jag tycker nog ändå att det finns en stor portion ynklighet över det hela. Det är verkligen inget ovanligt att det går till såhär, människor är olika och hanterar saker olika för att de t.ex.. är rädda att trampa på ömma tår. Jag kan förstå det men problemet kvarstår likväl. Ganska okonstruktivt agerande, eller?
För egen del känner jag såhär; har du något att säga min vän, säg det
- spit it out! Trampa hellre på mina tår än hugg mig i ryggen.

---
Annars kan vi alltid ta ett snack på telefon vettja! ...
---

Jag tänker fortsätta att tala med min höga stämma, nu och alltid. Det handlar väl om att göra det i rätt forum bara. Så från och med nu ska uttrycket "sitta i telefon" få en renässans (i alla fall på jobbet)!

Så var det med den saken.