Varats lyckliga lätthet

Nu säger jag det rakt ut. Våren är kommen! Hur kan jag veta det? Jo för idag är första dagen på året som jag låter vinterjackan hänga kvar hemma i hallen och sura. Den känner sig utbytt, daterad och förbisedd, jag känner mig lättad, glad och frisk!

Idag är det en sådan dag då det nästan är omöjligt att vara nedstämd. Solen värmer gott genom fönstret (även om det nästan ser ut att vara skymning på bilden, det kallas för motljus) och jag vill bara ut och promenera, spankulera och plantera nya frön i tanken - det spritter i varenda liten cell. Härligt!

Är det inte lustigt det där? Att något så litet, en liten förändring av yttre omständigheter kan skapa en så stor förändring inombords? Nej, det är väl inte alls så lustigt eller konstigt. För visst är det så att om man låter en liten glad, vacker och/eller positiv tanke växa sig fast nånstans i hjärnan så skingrar den alla andra tankar med lätthet.
Så är det i min skalle i alla fall.

I sådana stunder brukar jag tänka att det finns en fantastisk enkelhet i att bara vara. Utan större ansträngning kan jag låta mina glada tankar sprida sig i allt det jag gör, i allt det jag säger och låta min tanke fortplanta sig hos dig. När vi möts. När du och jag möts så får du en kopia av mitt sinne och min känsla och du ger mig en kopia av dig, av din, av ditt. Det är därför det kallas för möte.

Vi ger och vi tar. Hela tiden i mötet sker utbyte, vare sig vi vet om det, vill det eller inte.
Jag hoppas vi möts idag du och jag, för just idag vill jag ge dig nå't fint. Här får du alla mina glada tankar. De kostar ingenting och de kräver ingen motprestation. Varsågod kompis!