Numera pratar vi nästan dagligen, det är lite nytt. Dels kan det bero på att jag har blivit morbror för andra gången för drygt en månad sen, vilket betyder att min lillasyster är mammaledig och har mycket tid att prata i telefon. Självklart tycker även jag att det är roligt att få höra om hennes liv och följa den lille gossens utveckling, så när jag har lite tid över på jobbet så ringer jag henne eller så ringer hon mig. Sen pratar vi. Om allt möjligt. Mycket om den lille och mycket om den stora - den stora är min snart 7-åriga systerdotter, en underbar unge med energi till tusen och en vilja hårdare än flinta.
En dag i livet kan ha många höjdpunkter, många gånger är höjdpunkten på mina dagar dessa telefonsamtal.
Idag fick jag veta att den lille har visat sitt leende extra många gånger, inte mot min syster men mot en svartvit tavla som han är alldeles överförtjust i.
 |
| Ett litet stort leende |
Alla borde lära sig att le åt det lilla, åt de små sakerna. Jag ska öva på det, bli ännu bättre. Jag lämnar dig nu i min tankekedja med rådet: Om du kan - prata med dina nära och kära. De är den bästa länken till ditt förflutna och förhoppningsvis de som känner dig allra bäst. Kan du av en eller annan anledning inte göra det
skaffa åtminstone en svartvit tavla och le.
Som ny läsare av din blog måste jag ju kommentera!! =)
SvaraRaderaFörst och främst måste jag ju säga: guuud vilken gullig unge! hihi! Kan knappt tro att det är min! =)
Nej, nu till "allvaret", vilket fint inlägg!
Jag ska säga dig att det är helt underbart att vi kan prata nästan varje dag!! Innan när du bodde här så sågs vi nästan varje dag, sen försvann du och det blev tomt! Och nu pratar vi och det är jag såå glad för! Jag hoppas att det kan vara så resten av livet! Att vi alltid kommer ha en sån bra relation till varandra.
Det är dessutom bra att du har börjat blogga igen så har jag ännu en blog att följa! Det är ju en mammaledigs liv, att följa bloggar! Funderar på att börja blogga själv faktiskt.
Sen till barnen, DU tycker att dom är underbara, tänk då vad JAG känner och tycker, det är helt sjukt! Ibland kan jag inte fatta att dom verkligen är mina...dom är lixom inte på lån utan dom är verkligen mina och JAG ska uppfostra dom och hjälpa dom i sina små liv! (får väl ta lite kloka råd från dig, käre bror)
Dom är så otroligt fina, vill dela med mig av dom med hela världen känns det som! Älskade och underbara!
Nu längtar jag bara till lördag när vi äntligen kan träffas! Känns som att det var såå länge sen. Men det är väl för att det händer så mycket här hemma nu, framförallt med vår lilla gosse. Många nya saker och framsteg händer varje dag och jag vill att du ska se och vara med och dela allt detta underbara. Så nu på lördag får du se hur stor o fin han är!
Som tur är finns iphone och man kan skicka bilder och filmer och mail och jag vet inte allt...hehe....så du får följa alla hans nya små händelser.
Händelserna kan verka små, men för en mamma är det hur stort som helst! Tex. -oooo kolla han har fått tårar i ögonen när han är ledsen! Eller - titta han lyfeter på huvudet mer än 10 sekunder. Eller -kolla, han LER!
Jag är glad att jag får dela detta med dig och jag hoppas att du förstår det stora i det lilla, men det vet jag att du gör!
För du är den mest kloka och förstående människa jag känner!
DU är underbar och älskad!
Puss & Kram Lillasyster
Är jag mobbad här på något sätt? Bara för att jag är en sladdis betyder det inte att jag är mindre värd era bidragstagare! Förutom att du skriver om din "fantastiska syster" och inte ett skit om din "fula bror" så gillar jag din blogg!
SvaraRaderaSkämt och sido-r? Keep it up bro
DU är underbar och älskad!
Puss & Kram Lillasyster