Ett varv till, häng med om du vill.

Ska skriva tyst och försiktigt och inte forcera så in i helvete. Jag lovar. Den här gången.
här kommer jag att idogt fortsätta att uttrycka, vinkla och visa sådant som jag tycker ska uttryckas, vinklas och visas.

tisdag 18 oktober 2011

Lura sig själv? Ja'men why not!

Regntunga skyar. Malmö visar upp sitt styggaste anlete i en gråblå sörja av vatten och pinande vind.
Room with a view...
Sitter inlåst på ett kontor och tänker att man kanske skulle bli säsongare, bo halva året utomlands där det är lite mindre gråblått att jämra sig över. Ett litet hus vid havet där solen ler mot en från gryning till skymning. Känns som den typiska Svensson-drömmen som de flesta inte uppfyller förrän de blir pensionärer. Sanningen är att det är skitlångt tills jag blir pensionär - varför vänta, ja varför?

Å andra sidan är det inte speciellt svårt att lura sig själv har jag upptäckt. För visst är det ändå så att man hör det tisslas och tasslas, ja det jämras över att nu kommer den mörka tiden, den jobbiga tiden, tiden då människor, djur och samhällsapparaten i stort går ner i någon form av kvasi-depression. Vissa går ner sig totalt och pratar om det som om det var något oundvikligt. "Jag är deppig varenda vinter och så är det bara." Det verkar vettlöst. jag vägrar tro på att det skulle vara något alldeles hopplöst som inte gick att råda bot på.

Jag är ingen läkare och kan inte ABC om hur det funkar med olika nivåer av protein och ämnen och annat i våra system men jag vet att mycket går att ändra med lite gott mod.

Romantisera.
Det är mitt svar. Romantisera bort det gråa och trista. Kryp upp is soffan med en kopp te och en god bok, promenera i regnet fullt munderad och njut av dofter och höstlöv, umgås och tänd ljus, laga härliga grytor eller ägna en hel söndag åt ett filmmaraton med dig själv eller goda vänner/familj. Inte vet jag - sola solarium för guds skull. Sysselsättning är medicinen, I tell you.

För visst fan blir vardagen tyngre om jag går omkring och tänker på att hösten och vintern är lång och ingen ledighet, bara jobba jobb jobb, kort julhelg, slask och blask, halka och tågförseningar, trötthet, stress, press och fan och hans gamla käring.

Nä!

Jamais, je refuse! Jag vägrar.
Kom an du hårda, mörka årstid! Mig knäcker du inte (...utan motstånd, i varje fall).




2 kommentarer:

  1. heja Pål!!! Du har moraliskt stöd från mig, och jag ska göra samma ska på andra sidan av Atlanten! /Emily

    SvaraRadera
  2. Låter bra Emily! Vi gör det bästa av det som är och på något vis så brukar det för det mesta bli alldeles utmärkt! Kram

    SvaraRadera