O-bloggaren

Hej det är jag som är monstret, o-bloggaren. Yrke: att INTE blogga.
...så känns det ungefär, det har nu gått många dagar och veckor sedan jag senast delade med mig av min tillsynes outtömliga källa av visdom. Stackare! Det är synd om människorna, som Strindberg sa. Å andra sidan drack Strindberg alldeles för mycket Absint för att kunna avgöra vem det är synd om och inte, kanske var det trots allt han själv det var mest synd om - vad vet jag.

Det jag vet är att mitt liv är en härlig karusell av händelser och när det går riktigt fort så hinner jag helt enkelt inte med att blogga eller jag tar mig inte tiden att göra det om man nu ska vara riktigt rättvis och insiktsfull. Hur som helst så är resultatet detsamma; en o-bloggad sida. Jag skulle kunna tjata om hur det går med teatern nu när det bara är en månad kvar till premiär men jag väljer att inte göra det. Ren självbevarelsedrift, mitt uppblåsta ego måste få svalka sig lite, sanningen är att många av dygnens och veckornas timmar vigs åt fru Thalia.

Märker ni vad sommaren går fort förresten? Det är helt galet. Augusti redan. Jag har åstadkommit följande hittills: badat för lite, solat för lite, ätit för lite glass och definitivt haft för lite semester. Dåligt. Nästa sommar ska jag sippa drinkar under ett parasoll i Karibien med något bikini contest-team istället! Säg till om du ska hänga med.

Ja, inte blev ni mycket klokare av detta kära vänner.
Det var inte heller meningen. O-bloggaren gillar er och utlovar fler inlägg inom kort (förhoppningsvis).

Pussochkram

Sommartjej som jag träffat lite för lite i sommar.
När jag ser henne saknar jag somrarna från barndomen.