Nu i semestertider, ja eller i alla fall sommartider - alla har ju inte semester (läs: Pål har inte semester), så kan jag tycka att det är oerhört skönt att få slösa med min tid och till viss mån mina pengar. Jag har senaste veckan kunnat njuta fullt i att komma hem efter jobbet, gå till Ica och handla precis vad som faller mig in och sedan hälla upp ett glas vin och bara vara. Bara vara hemma och umgås med mig själv, läsa en bok, ha ett öga på TV:n och ett i det blå. Helt enkelt slösa med min tid. Det jag menar med detta lite negativt klingande uttryck är att inte hela tiden vara så nyttig, känna att det är ok att inte prestera en massa varje dag utan tillåta mig att faktiskt bara slappa, softa, chilla, dega, vara eller vad man nu föredrar för ord.
Det blir som en lisa för själen, en fristad i tanken där jag får lite tid att sväva bort från förpliktelser och vardagens larm. Kanske är det också så att den här tiden krävs för att bevara någon form av balans med tanke på att jag annars arbetar heltid plus att jag är engagerad i teatern (rent fysiskt) fyra dagar i veckan och tankemässigt sju dagar i veckan. Det kittlar att välja att se det som att om jag inte fick dessa stunder skulle jag kanske bli alldeles spritt språngande galen och det vore ju synd på ett annars så vackert psyke som mitt, eller hur?
Samvetet får väl sig en törn månde, ni vet när man på en millisekund hinner tänka "jag borde...", "egentligen skulle det vara bra om..." men det är bara att ignorera dessa självskapade demoner, fylla upp vinglaset och istället tänka "fy fan vad jag är värd det här".
Samma gäller de ekonomiska bryderierna man kan ha emellanåt, bestämmer man sig för att unna sig så ska man göra det utan att titta tillbaka eller tveka. Pengar kan man skaffa nya. Det är värre med tiden, den får man inte tillbaka på samma sätt och kanske är det just därför vi borde unna oss lite mer i vardagen vad det gäller vår tid.
Som jag sagt förr:
onsdag 20 juli 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du är en man i min smak Pållan:) Men så kan det ju vara rent livsfarligt att uppmuntra mig att unna mig ännu mer av ... ja...vad som helst. Livsnjutare långt in i själen! /La Bull
SvaraRadera