Ögonblicken.

I helgen som gått har jag fått vittna mina kära syskonbarns dop. Ellinora och Charlie är nu helt enkelt dopade (kaaaa-tjing! förlåt min humor vet inget hut... usch.)
Det var vackert, enkelt och stämningsfullt. Många ögonblick att bära med sig och mycket kärlek att spara i hjärtat länge framöver. Känner stor tacksamhet och glädje över min familj. Jag har inget mer att tillägga, det räcker så. Den tanken är fulländad och därvid lämnar jag det. Tack.

Släktens äldsta och yngsta. Två äkta pärlor!