...ska jag kasta mig över dig, känna pulsen mot din hals.
Skratta tills matresterna står mig ända upp.
Sen kan vi vila, om vi vill.
Sen kan vi allt det där och hela vägen.
Sedan vägen därefter.
fredag 10 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar